Jag har saknat det, den råa fisken och det torra sjögräset – sushi min favorit. Vi hittade ett fint ställe där det satt jättemkt folk och personalen välkomnade oss på japanska. Man kunde äta sushibuffé på rullband som förde tankarna till London. De hade bamburum och en toalett med en antik kran.
Tyvärr märks att sjukdomen har satt sina spår. Jag som en väldigt sushi ätande männsikan kunde bara få ner några bitar – men gott var det. Det fanns lax, avokado, tonfisk och crabfish på vackra fat. Det gjorde min dag.
The Strokes – ”what ever happened?”
90 dagar i Vietnam 