Underliga iaktagelser och kollisioner del 4

När man äter kyckling så äter man huvudet och benen också.

Mjölk är dyrt och i affären är den inlåst eller försedd med larm.

Många killar har långa naglar ( när jag skriver långa så menar jag långa)– oftta bara en tum nagel men ibland också hela handen. Jag har hört mig för men vet fortfarande inte varför. Det förblir ett mysterium.

När man gifter sig så kallar man sina svärföräldrar mamma och pappa.

Frukost äter man för det mesta ute.

Jag är hemma om två dygn. Känns konstigt. Jag har precis vant mig vid att vara här. Jag tror jag kommer frysa i den svenska sommaren.

The Who – ”Baba o’riley”

Opublicerat – en bild säger ju mer än 1000 ord

Midsommarhelg

Allt har handlat väldigt mycket om mat den här veckan. Det blev ingen traditionell midsommarmat eller firande på ambassaden eftersom många åkt hem nu. Midsommar firades  iaf med pommes, restaurangmat och glass med levande ljus. På lördagen var jag på bio själv – killen i kassan frågade om jag ville ha två biljetter och tittade konstigt på mig när jag svarade en. Sex and the city 2 blev det – mest för att se om den verkligen var så dålig som ”worn out as your 1998 flip-flops” som en kritiker sa, än att jag verkligen ville se den. Filmen var helt okej. Sedan har jag köpt nya skor och ätit väldigt söt passionfrukt mousse.  Vi var också på ett yoghurt ställe där man kunde toppa med färsk frukt. Jag har också tagit reda på varför taxichaufförer förvarar en ananas i bilen och det handlar inte om något vidskepligt som jag tidigare spånat om – det handlar helt enkelt om att det dofta gott, punkt slut. Det känns konstigt att jag är hemma om en vecka.

På måndagen hyrde vi en svantrampbåt på Westlake i solnedgången.

 A Camp – ”I signed the line”

Opublicerat

I och efter den tid som flytt

När jag nu levt I min egen lilla bubbla för en tid så blir det att upptäcka världen på nytt när man väl börjar bli lite mer stadig i benen och orkar se sig omkring. Det har hunnit bli över 40 grader i Hanoi. Fruktansvärt. Solen skiner hela tiden så man tror man ska får värmeslag. Förutom igår då det var molnigt och svalare efter regnet. Jag har hamnat i mathimlen igen i en butik som ligger 500 m från där jag bor. De säljer en massa olika bröd. Igår köpte jag knäckebröd så att det kändes i plånboken men någon lyx får man ha. Sedan köpte jag Orangina som alltid får mig att tänka på Frankrike.

Jag har ordnat så att Madame L som är hushållerska hos L & P också lagar mat till mig eftersom min spis inte verkar funka; den luktar bara konstigt. Jag är nu väldigt trött på att vara sjuk. För vad har jag gjort de senaste två veckorna? Lagt över 4.000.000 dong på sjukhusvistelser vilket är ca 2000 skr, räknat sprickor i taket och stoppat i mig en massa piller så man undrar om levern tar illa vid sig.

The Rolling Stones – ”Satisfaction”

Ett nytt ställe

Jag bor i ett litet separat hus som kallas gäststugan på svensk campen. Det är ett vitt hus med ståldörr. Huset består av ett enda stort rum med en soffa, en säng, ett litet bord med två stolar, gaspentri och vask, tv, garderob och badrum. Det är ganska mörkt även på dagen men det är okej. Det finns en orchidé i plast i fönstret. Jag har IKEA möbler och IKEA porslin. En hel del inneboende också: två gecko ödlor som klättrar omkring på väggarna och kommer in genom springan under dörren, en hjord med myror som attackerar allt ätbart som man råkar lämna framme.

Området är som ett litet kvarter i Sverige om man bortser från växterna. Husen är svensk byggda. Lekplatsen är som en lekplats från min barndom. Där finns också en dalahäst som barnen brukar flytta runt på. Det finns en swinningpool där man kan ta sig ett dopp. En basketplan och en bar vissa dagar. Det finns många palmer, buskbom, bananträd, bambu och ett pomelo träd.

Billie the vision and the dancers – “A man from Argentina”

La Misérable

Jag blev sjuk igen och fick gå till doktorn. Febern blev värre. Ibland har jag trott att jag ska brinna upp av all värme. Jag har känt mig som en robot för att jag inte kunnat röra mig ordentligt. All energi har varit bortblåst. Mestadels har jag bara legat i min säng för att jag inte orkat vara uppe om jag inte stoppar i mig ett par alvedon först. Då har det fortfarande varit svårt. Ja, ja det är jobbigt ibland. Det här är första dagen det känns lite bättre.

Jag har bestämt mig för att åka hem en vecka tidigare. Allt blev väldigt självklart när jag pratade med mina systersöner häromdagen som sa att de saknade mig och Viggo avslutade med att säga ”Linn, kom hem nu!”. Sedan har jag redan bokat avresa för nästa äventyr som plötsligt blev väldigt snart. Så jag vill hinna vara hemma mer även om det handlar om en vecka längre. För tid betyder.

AC/DC – ”TNT”

Moving out

Idag ska jag flytta ut från lägenheten på 16e våning. Jag kommer att sakna att bo så högt uppe. Jag kommer sakna  att hänga tvätt på balkongen. Jag kommer sakna att bara titta på utsikten varje morgon och kväll och speciellt när det åskar. Jag kommer sakna trumpetskylten ovanför garget, som alltid får mig att småle. Jag kommer sakna bordstabletterna från Åhléns med ord om kärlek och andra mönster. Ja jag har sagt det men jag kommer framförallt sakna att bo på en höjd. Jag kommer sakna att vakna till Vengaboys varje morgon för så här 1,5 vecka med det uppvaknandet så blir det nästan som en vana och lite som ett riktmärke för att klockan nu är 06.00.

Oasis – ”Morning Glory”

P.S Detta inlägg skulle kommit på den egentliga dagen för flytt som var den 12 juni.

A slight fever & a throat infection

Jag var hos doktorn iförrgår för att jag blivit sjuk igen med samma sak som för 3 veckor sedan – även om det nu är bättre efter att ha krängt vitlök 5 dagar i rad, tuggat på väldigt sura torkade citroner och sköljt munnen med saltvatten ca 10 gånger per dag (en kur som enligt pappan i familjen hjälper mot allt, typ) så tyckte de att det var bättre att kolla för säkerhetsskull.

Besöket hos doktorn var en ganska obehaglig/intressant upplevelse. Just när man inte förstår språket så förstoras allt upp – det blev blodprov hit och röntgning dit.  Men det gick fort för efter 15 minuters väntan så fick jag mina svar. Det var inget stort. Så det var skönt. Överraskande så fick jag med mig röntgenbilden hem. En present! Tänkte jag och kände mig som en 4-åring hos tandläkaren när man fick ett bokmärke. Jag tror jag ska rama in den.  Nu har jag en massa piller jag ska svälja.

Weezer – ”Teenage dirtbag”

When it is raining in Hanoi

Vädret skiftar snabbt och varje gång regnet börjar falla åker paraplyerna fram – de finns alltid i beredskap. Precis som regnskydden som varenda moppeägare drar på sig vid regn och får dem att se ut som vandrande soppåsar – fast i andra färger då än svart.

Det regnar på olika sätt – ibland är det bara små droppar som känns som vattenånga som finns i växthus. För det mesta öser det ner i några minuter och sedan försvinner det lika snabbt som det kommit. Det är nästan så att man undrar om det faktiskt regnade eller inte. Tropiska regn är varma och känns inte lika obehagligt som regn i Sverige.  Marken blir lerig och lite varstans kan man skåda små pölar.  

Jag fick uppleva en klassiker när en buss körde in en stor vattenpöl och jag stod bredvid. Inte lika farligt som Bridget Jones men tilräckligt för att väcka irritation.

Många gånger tycker jag att regn luktar gott men ibland luktar det sunkigt speciellt efter regnblöta kläder har torkat.

Med regn händer det att åskan också kommer. Då lyser hela himlen upp. Blixtrarna kan täcka stora delar himlen.  Sedan kommer ljudet som låter som högt muller i moll. Jag brukar räkna en pannkaka, två pannkaka, tre pannkaka… för att se hur långt bort det befinner sig. De är alltid långt borta men känns alltid nära. Kanske för att det är så stort.

Coldplay – ”Rainy day”