Ett nytt ställe

Jag bor i ett litet separat hus som kallas gäststugan på svensk campen. Det är ett vitt hus med ståldörr. Huset består av ett enda stort rum med en soffa, en säng, ett litet bord med två stolar, gaspentri och vask, tv, garderob och badrum. Det är ganska mörkt även på dagen men det är okej. Det finns en orchidé i plast i fönstret. Jag har IKEA möbler och IKEA porslin. En hel del inneboende också: två gecko ödlor som klättrar omkring på väggarna och kommer in genom springan under dörren, en hjord med myror som attackerar allt ätbart som man råkar lämna framme.

Området är som ett litet kvarter i Sverige om man bortser från växterna. Husen är svensk byggda. Lekplatsen är som en lekplats från min barndom. Där finns också en dalahäst som barnen brukar flytta runt på. Det finns en swinningpool där man kan ta sig ett dopp. En basketplan och en bar vissa dagar. Det finns många palmer, buskbom, bananträd, bambu och ett pomelo träd.

Billie the vision and the dancers – “A man from Argentina”

La Misérable

Jag blev sjuk igen och fick gå till doktorn. Febern blev värre. Ibland har jag trott att jag ska brinna upp av all värme. Jag har känt mig som en robot för att jag inte kunnat röra mig ordentligt. All energi har varit bortblåst. Mestadels har jag bara legat i min säng för att jag inte orkat vara uppe om jag inte stoppar i mig ett par alvedon först. Då har det fortfarande varit svårt. Ja, ja det är jobbigt ibland. Det här är första dagen det känns lite bättre.

Jag har bestämt mig för att åka hem en vecka tidigare. Allt blev väldigt självklart när jag pratade med mina systersöner häromdagen som sa att de saknade mig och Viggo avslutade med att säga ”Linn, kom hem nu!”. Sedan har jag redan bokat avresa för nästa äventyr som plötsligt blev väldigt snart. Så jag vill hinna vara hemma mer även om det handlar om en vecka längre. För tid betyder.

AC/DC – ”TNT”

Moving out

Idag ska jag flytta ut från lägenheten på 16e våning. Jag kommer att sakna att bo så högt uppe. Jag kommer sakna  att hänga tvätt på balkongen. Jag kommer sakna att bara titta på utsikten varje morgon och kväll och speciellt när det åskar. Jag kommer sakna trumpetskylten ovanför garget, som alltid får mig att småle. Jag kommer sakna bordstabletterna från Åhléns med ord om kärlek och andra mönster. Ja jag har sagt det men jag kommer framförallt sakna att bo på en höjd. Jag kommer sakna att vakna till Vengaboys varje morgon för så här 1,5 vecka med det uppvaknandet så blir det nästan som en vana och lite som ett riktmärke för att klockan nu är 06.00.

Oasis – ”Morning Glory”

P.S Detta inlägg skulle kommit på den egentliga dagen för flytt som var den 12 juni.

Auguries of innocence

”To see the world in a grain of sand

And a heaven in a wild flower

To hold infinity in the palm of your hand

And eternity in an hour” (William Blake)

Satie – “Gymnopedie III”

En nytt liv

Idag blev jag moster till en liten pojke på 3,5 kg!
MGMT – ”Kids”

A slight fever & a throat infection

Jag var hos doktorn iförrgår för att jag blivit sjuk igen med samma sak som för 3 veckor sedan – även om det nu är bättre efter att ha krängt vitlök 5 dagar i rad, tuggat på väldigt sura torkade citroner och sköljt munnen med saltvatten ca 10 gånger per dag (en kur som enligt pappan i familjen hjälper mot allt, typ) så tyckte de att det var bättre att kolla för säkerhetsskull.

Besöket hos doktorn var en ganska obehaglig/intressant upplevelse. Just när man inte förstår språket så förstoras allt upp – det blev blodprov hit och röntgning dit.  Men det gick fort för efter 15 minuters väntan så fick jag mina svar. Det var inget stort. Så det var skönt. Överraskande så fick jag med mig röntgenbilden hem. En present! Tänkte jag och kände mig som en 4-åring hos tandläkaren när man fick ett bokmärke. Jag tror jag ska rama in den.  Nu har jag en massa piller jag ska svälja.

Weezer – ”Teenage dirtbag”

When it is raining in Hanoi

Vädret skiftar snabbt och varje gång regnet börjar falla åker paraplyerna fram – de finns alltid i beredskap. Precis som regnskydden som varenda moppeägare drar på sig vid regn och får dem att se ut som vandrande soppåsar – fast i andra färger då än svart.

Det regnar på olika sätt – ibland är det bara små droppar som känns som vattenånga som finns i växthus. För det mesta öser det ner i några minuter och sedan försvinner det lika snabbt som det kommit. Det är nästan så att man undrar om det faktiskt regnade eller inte. Tropiska regn är varma och känns inte lika obehagligt som regn i Sverige.  Marken blir lerig och lite varstans kan man skåda små pölar.  

Jag fick uppleva en klassiker när en buss körde in en stor vattenpöl och jag stod bredvid. Inte lika farligt som Bridget Jones men tilräckligt för att väcka irritation.

Många gånger tycker jag att regn luktar gott men ibland luktar det sunkigt speciellt efter regnblöta kläder har torkat.

Med regn händer det att åskan också kommer. Då lyser hela himlen upp. Blixtrarna kan täcka stora delar himlen.  Sedan kommer ljudet som låter som högt muller i moll. Jag brukar räkna en pannkaka, två pannkaka, tre pannkaka… för att se hur långt bort det befinner sig. De är alltid långt borta men känns alltid nära. Kanske för att det är så stort.

Coldplay – ”Rainy day”

Den 6 juni

I söndags var det Sveriges nationaldag och det firades på svenska ambassaden. Det bjöds på kanelbullar och te eller kaffe i koppar  och på fat med trekronor. Det fanns flaggor lite överallt. Och utanför ett bord med olika boschyrer om svensk mat, utveckling och Astrid Lindgren på engelska.

Sedan besökte vi lotusfälten vid West lake. Det var vackert med solen som speglade sig i vattnet.

Johnossi – ”Summerbreeze”

Inte där men ändå bredvid

Alla pratar i munnen på varandra, fort, fort och högt. Det är som att jag kan studerar mig själv. Jag sitter på en stol i ett rum fullt av människor. Jag sitter tyst för jag kan ändå inte förstå. Plötsligt känner jag mig väldigt ensam  även om jag är omgiven av andra. Men det blir väl så ibland när man känner sig exkluderad från de andras samtal och skratt. Jag är där men ändå inte. Som att jag mest figurerar i bakgrunden trots att jag sitter mitt i. Som att jag jobbar med kulisserna på en teater trots att jag står mitt på scenen.

Jag vill kunna vara med och dela deras historier och deras glädje. Men jag kan inte. För jag förstår ju inte. Det är som en klump i magen som växer lite för varje sekund. En klump av att inte vara en del av det hela. Tror det är min mänskliga instinkt som slår till. För vi är ju ett flockdjur och vill vara med. Men jag är handlingsförlamad för jag kan inte göra något. Jag finns där men jag är inte en del av det som sker.

Florence + the machine – ”Between two lungs”

”Vad säger det om oss?”

M publicerade ett klipp från ”Förkväll” på sin blogg, det var så jag fick upp ögonen för den 11-åriga flickan Chloé som fick prata om sina märkeskläder och extravaganta livsstil. Detta klipp har skapat stor debatt i Sverige. Ska man låta barn ha en Balenciaga väska för 15.000 kr? Många röster har varit hårda. Folk har blivit upprörda.

Chloé Schuterman med sin Balenciaga väska

 Om ni inte sett klippet: http://www.tv4play.se/noje_och_humor/forkvall?videoId=1.1651483

 Jag kan inte sluta tänka på det och tycker det är väldigt intressant för det säger mycket om oss. Varför reagerar folk som de gör? Det ger också en spegling av hur den genomgående tankegången i vårt samhälle är. Många förspråkar likhet och lagom. Jag tror inte detta klipp hade skapat lika stor debatt i Vietnam, där klyftorna är mer synliga.

Pengar är ett känsligt ämne. Speciellt i Sverige. Men i Vietnam är det inte ovanligt att att man frågar folk vad de tjänar. I Sverige skulle det vara oartigt; vilket kan kännas som en motsägelse eftersom vi har en offentlighetsprincip som ändå avslöjar våra inkomster.

Många har ifrågasatt Chloés mammas roll i frågan. Jag kan tycka att vi kan ifrågasätta oss själva också. Vad är det för känslor som egentligen väcks? Varför väcks dem? Vad beror det på?

När jag ser på mig själv kan även jag ifrågasätta mina åsikter och livsval. Jag är t ex inte troende utan snarare ateist och jag är inte heller döpt. Hur kommer det sig? Mina föräldrar valde att inte döpa sina barn för att ge dem en öppen inställning till religion. Fin tanke. Men samtidigt har det funnits en mer ateistisk tankegång i min familj. Man kan undra om jag valt att avstå från religion självmant eller bara tagit till mig den vanligaste tankegången i min familj? Jag tror det hade varit enklare att t ex se konfirmation som ett mer självklart inslag i livet om jag varit döpt från början. Mina föräldrars val kan ses som ett ställningstagande i sig.

The Cure – ”The dragon hunter song”

Om ni vill läsa Mikaelas blogg: http://galago.blogg.se/2010/june/shoot-her-man-1.html

Bild källa: http://nyheter24.se/bloggar/nojesbloggar/quetzalablanco/article188660.ece/ALTERNATES/img514x344/